BS 8539 provbelastning: laster, stickprovsstorlekar och godkännandekriterier

En provbelastning är ett fältprov där ett monterat ankare belastas till en fastställd provlast för att kontrollera att det har monterats korrekt. BS 8539:2012+A1:2021 föreskriver provbelastning i avsnitt 9.3 och beskriver metoden i bilaga B.3.

En provbelastning kontrollerar endast monteringskvaliteten. Den visar inte att ankaret är lämpligt för grundmaterialet: det framgår av ankarets europeiska tekniska bedömning (ETA) eller av prov för att fastställa en tillåten bärförmåga. Se när du behöver göra fältprov.

Provlasten är den karakteristiska lasten multiplicerad med en provfaktor: Np = NEk × ν_P,test (ekvation B.11 i BS 8539).

• N_Ek, den karakteristiska lasten, är den last som konstruktionen belastar ett enskilt ankare med, utan säkerhetsfaktorer. Den kallas ibland ofaktoriserad last. Den anges av den som specificerar infästningen.
• ν_P,test, provfaktorn, väljs av den ingenjör som ansvarar för att specificera infästningen. BS 8539 rekommenderar 1,5 när minst 2,5 % (men färre än 5 %) av ankarna provas, och 1,25 när minst 5 % provas. Ju fler ankare som provas, desto lägre last får användas.

Provlasten bör inte överstiga 1,5 gånger tillverkarens rekommenderade bärförmåga, Nrec, för det aktuella ankaret och den aktuella dimensionen i det aktuella underlaget, när Nrec är känd. N_rec ska ta hänsyn till eventuell reduktion för tätt centrumavstånd eller kantavstånd.

På sidan för vår provlastkalkylator beskrivs metoden tillsammans med kalkylatorn för förberedande provning.

Provbelasta minst 2,5 % av ankarna i projektet, och aldrig färre än 3 inom ett avgränsat område. Välj ut dem slumpmässigt.

Dela in projektet i avgränsade områden där något ändras som kan påverka hur ankarna har monterats: ett annat montagelag eller en annan ankartyp, ett annat vägg- eller bjälklagsmaterial, eller en fasad som har vittrat annorlunda än övriga. Varje område har sitt eget minimum på 3.

Ett kontrollprov utförs genom att ankaret belastas långsamt och jämnt upp till kontrollasten, som ska nås på 30 sekunder, samtidigt som ankaret och underlaget observeras.

1. Kontrollera att ankaret är det som specificerats och bekräfta kontrollasten med den som beställt provningen.
2. Placera bryggan över ankaret. Vid kontrollprov i betong får närmaste stöd placeras så nära som 0,5 × hef från ankarets centrumlinje, vilket passar de flesta kontrollprov. hef är det effektiva förankringsdjupet. I murverk placeras fötterna om möjligt på intilliggande murstenar; vid stora stenar får närmaste stöd komma in till 0,5 × h_ef. Se välja brygga.
3. Anslut provaren till ankaret så att lasten verkar i ankarets axelriktning. Se ansluta provaren.
4. Öka lasten successivt. Notera lasten om ankaret börjar röra sig.
5. Vid kontrollasten, registrera lasten och leta efter rörelse, sprickor eller skador.
6. Avlasta, ta bort provaren och registrera resultatet.

Noggrann mätning av rörelse behövs normalt inte vid kontrollprov, eftersom all rörelse innebär underkänt. En okulär kontroll, eller ett bladmått i fogen mellan ankaret och underlaget, räcker oftast.

Ett ankare blir godkänt vid kontrollprov när det håller kontrollasten utan rörelse och utan skador eller deformationer på ankaret eller underlaget. Varje ankare som rör sig eller skadas registreras som underkänt.

Märk eller ta bort ankare som underkänts, så att de inte tas i bruk.

När ett ankare underkänns vid kontrollprov ska orsaken utredas och fler ankare provas. Ett rätt valt och korrekt monterat ankare ska inte underkännas vid sin kontrollast, så se varje underkännande som ett tecken på att något i valet eller monteringen kan vara fel.

• 1 underkänt i ett område: utred orsaken och öka antalet provade i området till 5 % av dess ankare, dock minst 6.
• Fler än 1 underkänt i ett område: prova samtliga ankare, ta reda på orsakerna och ompröva specifikationen. BS 8539 anger 100 % utan att begränsa det till området, så fråga den som specificerat om det avser området eller hela arbetet.

Informera den som specificerat och montören om resultaten, så att de kan åtgärda felet. Innan ett underkänt ankare byts ut bekräftar den som specificerat vad som ska monteras, eftersom specifikationen kan ändras; därefter monterar en kompetent montör det. Normalt borras nya hål, på positioner som den som specificerat anger. Att återanvända det gamla hålet kräver först godkännande från tillverkaren eller en specialist.

Provaren rapporterar vad som hände. Rapporten redovisar fakta och godkänner inte infästningen. Se vad en provningsrapport på plats ska innehålla.