Förprovning av ställningsförankringar och användning av fler ankare

Gör förprovning så snart tillverkarens data inte kan visa att ankaret klarar förankringslasten i den vägg du fäster i. För ställningar gäller det främst tegel, natursten och trä utan publicerade värden för materialet, samt alla fall där du annars skulle förlita dig på ett betongvärde: murverk, gammal betong eller sprucken betong (NASC TG4:25 §6.2 och §9.1).

Fem ankare som belastas till en bestämd last visar om det finns en säker marginal, utan att något går sönder.

Om inget av de 5 ankarna glidit så mycket som 1 mm vid provlasten kan du använda det ankaret i det underlagsmaterialet vid den planerade förankringslasten. Varje arbete kräver ändå kontrollprovning av de monterade ankarna. Se kontrollprovning av ställningsförankringar.

Om något provankare inte klarar provet går resultaten till en konstruktör, som väljer ett av tre alternativ (TG4:25 §9.3 redovisar dem i sin helhet):

• Byt ankare: gå djupare, välj större diameter eller byt till en annan typ. Ett nytt ankare innebär en ny omgång med 5 förprov.
• Sänk lasten: välj en ställningsuppställning med lägre förankringslast, till exempel genom att byta väv mot nät, ta bort inklädnad eller lägga till förankringar; TG20 och TG30 eGuides modellerar detta. Eller låt göra om ställningens konstruktion.
• Fördela lasten: behåll ankaret men använd fler, beräknat enligt nedan.

Antalet som behövs är ursprungligt antal × förankringslast ÷ tillåten förankringslast, avrundat uppåt; den tillåtna förankringslasten fås genom att belasta de 5 provankarna till brott.

1. Belasta vart och ett av de 5 provankarna till brott, försiktigt, och avbryt när ankaret har glidit 1 mm så att väggen inte skadas; den lasten räknas som dess brottlast.
2. Tillåten förankringslast: det minsta av (genomsnittlig brottlast ÷ 3) och (lägsta brottlast ÷ 2).
3. För nylonankare används i stället ÷ 5 och ÷ 3, om inte tillverkaren anger att krypning inte är betydande för dess ankare i PA6 eller PA66, då gäller ÷ 3 och ÷ 2.
4. Antal ankare som behövs: ursprungligt antal × förankringslast ÷ tillåten förankringslast, avrundat uppåt.

Divisorerna i TG4:25 gäller endast ställningsankare.

En ställningskonstruktion ger en förankringslast på 4.8 kN, så provlasten vid förprovet är 9.6 kN. Fyra ankare håller, men ett glider 1 mm vid 9.1 kN. Konstruktören väljer att använda fler ankare. De 5 ankarna belastas sedan till brott, med stopp vid 1 mm glidning: 9.1, 11.4, 10.6, 12.0 och 10.2 kN.

• Genomsnittlig brottlast: 53.3 ÷ 5 = 10.66 kN. Delat med 3: 3.553 kN.
• Lägsta brottlast: 9.1 kN. Delat med 2: 4.55 kN.
• Tillåten förankringslast: det lägre värdet, 3.553 kN.
• Konstruktionen hade 30 ankare: 30 × 4.8 ÷ 3.553 = 40.5, så det behövs 41 ankare.

Ett sätt att lägga till ankare utan att lägga till förankringar är att fästa varje förankring med två ankare, till exempel en platta som hålls av två skruvar.

Två ankare på samma förankring ska placeras med det avstånd som tillverkaren rekommenderar. TG4:25:s detalj med svetsad platta använder två skruvar med sexkantshuvud på 150 mm vertikalt avstånd i tegelskift på 75 mm, vilket ger ett fritt tegelskift mellan dem. Utan tillverkarens anvisningar utesluter TG4:25 §8.4 två ankare i samma tegelsten och, där det är möjligt, i intilliggande tegelstenar. Se typer av ställningsankare.

Ett förprov enligt BS 8539:2012+A1:2021 använder andra faktorer. Provlasten är NEk × νtest ÷ (αdist × Ω), där νtest för korttidslast som ställningsförankring är 2 i betong, 3 i murverk och 3.5 för nylon. Efter ett brott beror divisorerna också på underlagsmaterialet: 3 och 2 i betong, 4 och 3 i murverk, 5 och 3.5 för nylon, återigen med α_dist och Ω. Enligt BS 8539 bör alternativet "fler ankare" endast övervägas när brottet inträffade nära provlasten, till exempel över 0.8 × provlasten.

Följ TG4:25 för ställningsförankringar om inte arbetsbeskrivningen hänvisar till BS 8539. Ställningskonstruktören eller ansvarig konstruktör avgör. Se förprov och vår provlastkalkylator.